Tvåtusentolv
Hejsan! Så var nyårsfirandet över och det nya året är nu här. Firandet igår innehöll både höjdpunkter och annat som inte var någon höjdare. Hade det underbart trevligt med god mat och gott sällskap hemma. Festen jag sedan gick på var ingen höjdare så stannade till strax efter tolv slaget. Somnade runt halv tre och vaknade strax innan klockan nio.
Dagen idag har bestått av en massa häng i soffan, ätit goda rester och en liten promenad. Detta har då verkligen varit en så kallad "slapp dag" och jag har klarat av det! Det har inte varit psykiskt jobbigt att sitta eller ligga ner största delen av dagen. Det har varit så skönt och avslappnande. Ingen stress och ingen press. Bara lugnt och stilla. De som lever med en ÄS vet nog hur svårt det är att vara stilla och inte "gör någonting". När det enda jag gjorde var att tänka på mat och kalorier (gör det fortfarande, men inte alls i den stora utsträckning som jag gjort tidigare) så klarade jag inte av sitta still. Jag var tvungen att röra på mig. Annars var jag ju en dålig människa! Eller? Nej så är det ju inte. Att ta det lugnt, varva ner och ladda om batterierna är viktigt och nödvändigt. Hur ska man annars orka med att verkligen leva?
Så kom ihåg den viktiga vilan. Menar såklart både den fysiska och den psykiska. Att röra på sig pga att ens ÄS säger åt en att göra det är inget man ska göra. När ÄS trycker på och säger "Rör på dig" ska man fortsätta att sitta, hitta något som kan få dig att fokusera på annat. Läs en bok, måla, spela tv-spel, ring en vän eller vad det nu är som fungerar för en. Att röra på sig för att ÄS säger det gör bara att ÄS får ett mycket större grepp om en. ÄS tar mer makt och det egna "Jaget" bleknar. När man då inte gör som ÄS säger växer "Jaget". I början av min strid upplevde jag att ÄS var den del som växte när jag nekade den. För ÄS skrek och skrek och ångesten kom. ÄS kändes gigantisk för den blev så tydlig inom mig, men sanningen var den att ÄS skrek och skrek för att den förlorade en smula makt. Vinst till mig!
Nu väntar snart sängen. Ja så är det. Klockan r strax efter sju och mina ögon går i kors. För få timmars sömn och en tidig morgon väntar. Efter lite mer än två veckors julledighet är det tid att ställa klockan för att gå till jobbet.
Hoppas du får en god fortsättning på det nya året!
Snart smäller det
Hej! Nu återstår det det inte så väldigt många timmar av året 2011. Det betyder såklart att 2012 närmar sig mer och mer. Jag ser framemot firandet av det nya året. Först kommer det bli middag tillsammans med nära och kära hemma hos min familj. Senare under kvällen är det tänkt att jag ska åka vidare tillsammans med en god vän till min väns vänner. Har träffat några av dem tidigare och ser framemot nytt folk.
Men efter som det är en blogg som ska följa mig på resan mot ett friskt liv så gäller det att vara ärlig. Först när jag blev tillfrågad om jag ville följa med på denna festen så ångrade jag mig när jag hade tackat ja. "Vad kommer det att bjudas på för något där?" "Usch, varför sa jag ja?" "Det är bättre att vara hemma" Dessa tankar kretsade runt i huvudet ett bra tag och jag funderade verkligen på att ringa och säga att jag inte kunde komma med. Men så tänkte jag: "Nej! Dessa tankar som jag tänker är inte mina egna. De är sjuka. Det gäller för mig att slå bort de!"
Nu är jag verkligen jätteglad över att min vän och de vi ska till bjuder med och välkomnar mig. Har nu lite klädproblem. Vet inte om jag ska ha klänning eller byxor. Är inte alltför ofta som jag är på festligheter som inte anordnas av familjen eller släkten. Och hur roligt är egentligen det? Att aldrig våga/tillåta sig själv att träffa nya människor. Jag tror att man på många sätt växer som människa i mötet med nya människor. Det kallas att leva, något jag verkligen vill göra mer av!
Så nu ska jag villa en timme eller två, så att jag orkar med allt, innan det är tid för att börja fixa mig inför kvällen och natten.
En början
Så vem är då jag? Det kommer att klarna mer och mer ju längre tid det går. Men för att börja någonstans så kan jag säga: Hej jag heter Emy och detta är min resa!
