Snart smäller det
Hej! Nu återstår det det inte så väldigt många timmar av året 2011. Det betyder såklart att 2012 närmar sig mer och mer. Jag ser framemot firandet av det nya året. Först kommer det bli middag tillsammans med nära och kära hemma hos min familj. Senare under kvällen är det tänkt att jag ska åka vidare tillsammans med en god vän till min väns vänner. Har träffat några av dem tidigare och ser framemot nytt folk.
Men efter som det är en blogg som ska följa mig på resan mot ett friskt liv så gäller det att vara ärlig. Först när jag blev tillfrågad om jag ville följa med på denna festen så ångrade jag mig när jag hade tackat ja. "Vad kommer det att bjudas på för något där?" "Usch, varför sa jag ja?" "Det är bättre att vara hemma" Dessa tankar kretsade runt i huvudet ett bra tag och jag funderade verkligen på att ringa och säga att jag inte kunde komma med. Men så tänkte jag: "Nej! Dessa tankar som jag tänker är inte mina egna. De är sjuka. Det gäller för mig att slå bort de!"
Nu är jag verkligen jätteglad över att min vän och de vi ska till bjuder med och välkomnar mig. Har nu lite klädproblem. Vet inte om jag ska ha klänning eller byxor. Är inte alltför ofta som jag är på festligheter som inte anordnas av familjen eller släkten. Och hur roligt är egentligen det? Att aldrig våga/tillåta sig själv att träffa nya människor. Jag tror att man på många sätt växer som människa i mötet med nya människor. Det kallas att leva, något jag verkligen vill göra mer av!
Så nu ska jag villa en timme eller två, så att jag orkar med allt, innan det är tid för att börja fixa mig inför kvällen och natten.
Det gäller att förstå sin ångest
Hejsan!
Igår hade jag en dålig eftermiddag. Hade ångest. Mer ångest än vad jag haft på länge. Ångesten var så intensiv så att jag började att andas fortare. Kändes som början till en panikångest attack. Men lyckades lugna ner mig genom att fokusera på något annat. Började att läsa i en bok. Ångesten berodde på den dåliga kroppsbild jag har av mig själv och då föds rädslan för maten. Men igår efter att jag åt kvällsmat kom jag äntligen på vad jag ska göra när jag får ångesten. ÄTA! Kanske låter som en självklar sak, men jag har aldrig kunnat se det som en lösning på problemet innan. Men nu vet jag att det är det rätta.
Har funderat mycket över ångesten. Varför den uppkommer och när den uppkommer. Jag har kommit fram till att min ångest kommer när jag behöver mat, när jag ätit mindre bra. Så för mig gäller det att äta ordentliga portioner som gör mig mätt. Jag ska äta varierat från kostcirkeln så att jag ger kroppen all den näring den behöver. När jag känner att ångesten kommer (då mitt humör sviktar) så ska jag se till att äta något. Det sista som innebär att äta när ångesten bolmar upp kommer till att bli en riktig utmaning. Det vet jag, för det innebär att jag ska äta på "annorlunda" tider. Detta är något jag kan tycka är svårt. "Ska jag verkligen äta nu? Jag åt ju för bara en stund sedan och det är på tok för tidigt för mellanmål" Men hallå! Kroppen säger ju ifrån att den behöver mer näring! Äter jag bra måltider så kommer kroppen att vara nöjd tills det är dags för nästa mål.
Ångest är en sådan engeri tjuv. Den tar så mycket tid. Tid som jag gärna hade lagt på andra roliga, trevliga, lärande och unika upplevelser. Så om man skippar att låta ångesten ta en massa energi kan man istället få uppleva allt annat!
Jag själv upplever en starkare ångest nu när jag bryter mig loss från ätstörningen, än när jag var som djupast i den. Anledningen till detta tror jag beror på att jag nu kämpar emot ångesten och ätstörningens vilja. Tidigare har jag bara följt med ångesten och gjort som den har sagt. Men nu slår jag tillbaka och i början blir då ångesten extra stark, för den vill vinna. Men jag kan nästan ge mig tusan på att ju mer jag slår tillbaka ångesten, desto mindre kommer den att bli. Det kommer ta en tag men någon gång kommer den att ge sig. Denna gången är det inte jag som ger mig först!
Emys mål 2012
Precis som Blondinbella skrev för ett litet tag sedan så använder jag gärna ordet mål istället för löfte. Det blir inte lika pressat och det är roligare att uppfylla ett mål.
- Bli min egen bästa vän och älska mig själv och min kropp
- Börja på en kvällskurs/aktivitet
- Åka utomlands
- Djupforska i vad jag vill göra i framtiden
Detta är alltså mina mål. Målen har jag funderat på under en längre tid och det ligger något bakom dem. Det första målet har väldigt mycket att göra med min resa. Jag vill lära mig att acceptera och älska mig själv. Men för att jag ska lyckas med detta målet krävs det mycket övning och att jag vågar släppa taget om ätstörningen på riktigt. Låter så enkelt när jag skriver det, men jag är medveten om att verkligheten är hårdare. Det andra målet har jag satt för att jag just nu ofta känner "jag har inget att göra". Har slutat att träna och vill nu ha annat att fylla fritiden med. Jag vill hitta något intressant att lägga energi på. Vill ha något att se framemot. Att åka utomlands innebär att jag ska åka utomlands och njuta på riktigt! Jag har varit utomlands en gång tidigare och hela resan gick för min del ut på att förbruka kalorier och hitta det mest kalorifattiga på menyn. Inte en dag på den resan så kände jag värmen från solen, då jag hela tiden frös. Nej på nästa resa ska jag verkligen vara där och njuta. Det sista målet innebär inte att jag måste veta precis vad jag vill jobba/utbilda mig som/till när 2012 är slut. Målet innebär mer att jag ska fundera och utforska för att få en lite klarare bild av vad det är jag vill.
Vad har ni för mål för 2012?
En början
Så vem är då jag? Det kommer att klarna mer och mer ju längre tid det går. Men för att börja någonstans så kan jag säga: Hej jag heter Emy och detta är min resa!
