Så var det helg!

Har varit helt slut idag. Har en massa förkylnings baciller som anfaller mig hela dagarna. När jag kom hem var jag ledsen, arg, trött och förvirrad. Jag mådde inget vidare. La mig och tänkte att jag skulle försöka sova. Brukar vanligtvis inte kunna sova på dagen, men idag sov jag i 2 timmar! Vaknade och gick på toa. Hej mens! Förklaring till dagens okontrollerade känslor var alltså PMS.

Fick tillbaka mensen för några månader sedan, men den har inte varit som "vanligt" ännu. Den är så liten så liten. Nu har den hoppat över en månad igen. Men nu är den här igen. Den är så oregelbunden så jag vet inte vad. Men den kommer ju iallafall om ändå bara på en kort visit. Det kommer (bör) stabilisera sig ju bättre det går med maten.

Att få tillbaka mensen var viktigt för mig när jag var som djupast i min ätstörning. Jag är en kvinna, kvinnor har mens och mens betyder att det kan bli bebis. Ja, jag vill väldigt gärna ha barn. Att få barn är en stor del av min framtids fantasi. Hoppas att ni får en bra kväll. Imorgon eller på lördag blir det lite bättre uppdatering från min sida kram!

Det ser inte bara på mitt arbete. Det sker troligtvis i din skola, i ditt arbetslag, i din kör, i din träningsgrupp och på alla andra ställen då vi umgås med människor. Det finns nog minst en person i ditt liv som talar och predikar om hälsa på ett extremvis. Ett vis som påverkar dig, oss, med en ätstörning.

I ettan på gymnasiet så minns jag en situation som påverkade mig och mina tankar. Jag var i ett arbetslag där huvudämnet på de gemensamma rasterna var bantning. Det diskuterades vad man fick och inte fick äta. Hur stor mängd som man fick äta av det som var tillåtet. Jag fick höra hur snabbt man tappade kilon och hur fräsch man blev. Där satt jag, en tjej på 16 år, men öronen vidöppna och sög in all information som en svamp. Självklart blev jag påverkad och la om hela kosten för att äta så "rätt" som möjligt.

Det var väl kanske just den stora skillnaden mellan mig och majoriteten av de andra i arbetslaget. Jag följde "reglerna" slaviskt och fuskade aldrig. De andra tog det hela med en nypa salt och unnade sig när de var sugna på något från den "förbjudna" listan. Jag slutade så småningom på praktiken och lämnade arbetslagets "hälsokonferenser".

Under en sommar på ett ålderdomshem så diskuterades det och jämfördes det vikt. Fick höra att en äldre kollegas flickvän vägde mindre än mig. "Jag är yngre och jag ska väga mindre än henne" tänkte jag. Detta var också oerhört triggande och ännu en gång dög jag åt mig som en svamp. Vad jag inte visste då var att kollegans flickvän var mycket kortare än mig och hade därför en lägre vikt som passade henne.

På min nuvarande arbetsplats finns det en PT och "hälsomänniska" i mitt arbetslag. Nästan varje dag sedan jag började där i september har våra samtal styrts in på ämnet hälsa. Det har handlat om hur mycket man ska träna vad man ska äta osv. Såklart har detta triggat min ätstörning, men efter nästan tre månader så började jag ta avstånd från dessa samtal. Jag kände att det blev så fel. Personen har fått mig att må dåligt, jag var presterade för henne och inte för mig. När jag lämnade jobbet för att träna var det för att visa henne hur "duktig" jag var. Hon såg mig aldrig när jag tränade. Men av någon anledning så tvingade jag mig själv till att träna för att kunna berätta att "Oj vad skönt det var att träna igår" när jag kom till jobbet nästa dag. Personen talar om för mig vad jag får och inte får äta. Vad som är "dåligt" och vad som är "bra". Aldrig något prat att som en fungerande människa behöver man äta av allt för att fylla kroppens behov. Man behöver äta något man unnar sig också för att tillfredsställa ens psykiska behov. Men på min arbetsplats kan jag även se personen äta sådant hon väljer att tala om för mig är dåligt. Jag menar inte att hon äter fel. Men vad jag försöker säga är att man ska inte tala och lära ut sådant som man själv inte följer. Talar en person om vad som är rätt och fel och sedan själv inte lever efter det, tycker jag det visar tydligt att det där med "rätt och fel" inte innehåller någon logik. Så prata inte om sådant som inte är hållbart. För det finns fler som jag som drar till sig alla knep, trix och "nyttigheter" som små svampar. Vi är extra känsliga och för oss är detta snacket mer skadligt än bra.

Ingen på min arbetsplats vet om min ätstörning, den märks inte längre på utsidan i samma utsträckning som förr. Jag har ett friskt BMI. Under de sista två veckorna innan jag gick på semester har jag varit så nära på att säga att jag har en ätstörning. Men av någon anledning vill jag inte heller säga det. Jag vill inte att mina kollegors syn på mig ska ändras. Jag vill ju inte ha min ätstörning och vill inte att den ska vara en del av mitt liv. Släpper jag in den i mina kollegors vetande så är jag orolig för att den ska få för stor fokus och att jag ska gå ner mig i den igen. Jag vill utesluta dess påverkan av mig. Är det någon som har varit med om liknade händelser? Är det någon som känner igen sig?

När jag skriver detta ser detta så kan jag börja se mönstret till början av min ÄS. Snart kan jag kanske även hitta den tidpunk då den föddes. Jag har nämligen insett att den har varit med i mina tankar under fler år än vad jag trodde.

Hejsan! Så var nyårsfirandet över och det nya året är nu här. Firandet igår innehöll både höjdpunkter och annat som inte var någon höjdare. Hade det underbart trevligt med god mat och gott sällskap hemma. Festen jag sedan gick på var ingen höjdare så stannade till strax efter tolv slaget. Somnade runt halv tre och vaknade strax innan klockan nio.

Dagen idag har bestått av en massa häng i soffan, ätit goda rester och en liten promenad. Detta har då verkligen varit en så kallad "slapp dag" och jag har klarat av det! Det har inte varit psykiskt jobbigt att sitta eller ligga ner största delen av dagen. Det har varit så skönt och avslappnande. Ingen stress och ingen press. Bara lugnt och stilla. De som lever med en ÄS vet nog hur svårt det är att vara stilla och inte "gör någonting". När det enda jag gjorde var att tänka på mat och kalorier (gör det fortfarande, men inte alls i den stora utsträckning som jag gjort tidigare) så klarade jag inte av sitta still. Jag var tvungen att röra på mig. Annars var jag ju en dålig människa! Eller? Nej så är det ju inte. Att ta det lugnt, varva ner och ladda om batterierna är viktigt och nödvändigt. Hur ska man annars orka med att verkligen leva?

Så kom ihåg den viktiga vilan. Menar såklart både den fysiska och den psykiska. Att röra på sig pga att ens ÄS säger åt en att göra det är inget man ska göra. När ÄS trycker på och säger "Rör på dig" ska man fortsätta att sitta, hitta något som kan få dig att fokusera på annat. Läs en bok, måla, spela tv-spel, ring en vän eller vad det nu är som fungerar för en. Att röra på sig för att ÄS säger det gör bara att ÄS får ett mycket större grepp om en. ÄS tar mer makt och det egna "Jaget" bleknar. När man då inte gör som ÄS säger växer "Jaget". I början av min strid upplevde jag att ÄS var den del som växte när jag nekade den. För ÄS skrek och skrek och ångesten kom. ÄS kändes gigantisk för den blev så tydlig inom mig, men sanningen var den att ÄS skrek och skrek för att den förlorade en smula makt. Vinst till mig!

Nu väntar snart sängen. Ja så är det. Klockan r strax efter sju och mina ögon går i kors. För få timmars sömn och en tidig morgon väntar. Efter lite mer än två veckors julledighet är det tid att ställa klockan för att gå till jobbet.

Hoppas du får en god fortsättning på det nya året!